Whiplash-nyheter

Inte är det förvånande att klyftorna ökar. Det är ju en medveten politik som förts de senaste 20 åren, då man inte gjort mycket annat än att spara på sjukvården. De patienter som drabbas mest av alla nedskärningar är alltid de som inte har några alternativ, som inte kan finansiera privat vård eller åka utomlands till exempel. Borde inte vara svårt att förutse. Naturligtvis finns andra parametrar också som förklarar de ökade skillnaderna, som arbetsmiljö och ekonomisk stress. Högutbildade får oftare jobb som är mer utvecklande och kan anpassas till den egna situationen, en viktig hälsofaktor.

Att svensk sjukvård står sig väl i jämförelse med andra länder är en klyscha som ständigt upprepas i dylika rapporter. I denna studie motsägs den av att utlandsfödda är mest missnöjda med vården. Vilket kanske beror på att de har något att jämföra med.

Något som inte nämns i denna artikel är sjukdomar och skador i rörelseorganen. På den punkten vet jag att många utlandsfödda är mycket förvånade över att den högspecialiserade svenska sjukvården inte har mer att erbjuda och ofta åker till sina hemländer för behandling. Har man på något vis dokumenterat detta i studien? Och framför allt, varför görs så lite för att utveckla bättre diagnos- och behandlingsmetoder för rygg- och ledsjukdomar? Varför samarbetar man inte mer med yrkesgrupper i den alternativa sektorn? I andra länder är det mycket vanligare med integrativ medicin, det nya modeordet i sammanhanget. Varför är socialstyrelsen och en stor del av läkarkåren fortfarande så konservativa på den punkten? Ofta får man intrycket att man är mera mån att bevaka egna revir än att jobba för patientens bästa.

Läste nyligen att ett landsting hade tecknat avtal med naprapater. Ett bra initiativ som fler landsting borde satsa på.
 

Hej Hanna!
Lässt ditt inlägg med intresse. Jag delar inte dina åsikter i allt men jag förstår precis hur du uppfattar sjukvården. Är själv läkare (72 nu, men fortfarande verksam som företagsläkare.)Jag har själv mest intresserat mig för rörelseorganen och håller med om att det är ett eftersatt område. Vi är mycket duktigare på t ex hjärtkärlsjukdomar.
Jag tror inte att det är en medveten politik att öka klyftorna vare sig av tidigare regeringar eller av den nuvarande. Ganska få politiker är direkt illvilliga. Men problemet är inte så lätt.
Att högutbildade får mer utvecklande jobb och att det är en hälsofaktor är också rätt, men du hör ju själv att detta är inte sjukvårdens fel utan skolans.
Privat vård borde vara möjligt att få för alla till samma kostnad och det är delvis genomfört och kommer så småningom också att fungera. Felet är inte att somliga har gräddfil utan att alla inte har det.
Vården kostar åtskilligt mer i Sverige än i länder där den ändå anses bättre än här. Skillnaden ligger i dålig organisation i Sverige, och det blir inte bättre av att vi organiserar ännu mer och sammanträder ännu mer utan tvärtom.
 

Hej Bengt!

Tack för din kommentar. Roligt att du intresserar dig för sjukdomar och besvär som inte har så hög status bland medicinare.

Nej, jag tror inte att våra politiker är illvilliga, i alla fall inte på ett medvetet plan. Men många lever tyvärr i förnekelse, vill inte se verkligheten som den är.

Håller med dig om att sjukvården är dåligt organiserad. Politiker sysslar för mycket med detaljfrågor, trots att de flesta varken har rätt kompetens eller egen erfarenhet som patient. Ständiga organisationsförändringar och för mycket ideologi, i stället för att se till att saker och ting fungerar. Läste att det på en vårdcentral i min kommun har blivit en enda röra, efter att den nya majoriteten i landstinget snabbt vill privatisera allt. Nu måste man hyra in personal, vilket säkert är dubbelt så dyrt.

För oss patienter är det egentligen ointressant om vården bedrivs i offentlig eller privat regi, så länge lejonparten är offentligt finansierad. Det viktiga är kvalitén på vården och att det finns ett stort utbud av behandlingar.

Som jag skrev i förra kommentaren så är vi många som undrar varför det inte satsas mer på diagnos och behandling av rygg-/nacksjukdomar och skador? En kompis var hos en specialist nyligen och frågade varför det inte finns ett nackskadecenter där all kompetens är samlad, med specialistläkare, kiropraktorer, sjukgymnaster, tandläkare, bettspecialister m fl. Läkaren svarade: "Det skulle alldrig fungera. Alla skulle bli så avundsjuka på varandra..."

Men handlar allt verkligen bara om prestige? Eller blir det för dyrt för försäkringsbolag och samhälle om våra skador erkänns? Nu är det ju lätt att vägra betala ut ersättning när vi har svårt att bevisa våra besvär.